söndag 6 mars 2011

tunna stickor gör mig deprimerad

men nu ger jag mig på dem i alla fall. Länge sedan jag stickade under fyror. Tycker fyror är gränsen till vad kropp och psyke förmår stå ut med.



Ungefär sex veckor efter operationen av handleden blev den tokinflammerad. Då fick jag en kortisonbehandling till och nu - pepparpepparpepparpeppar - är jag helt smärtfri och rörlig i både tumme och handled.



Sålunda dags för stickning. Tagit fram garnerna jag köpte i Edinburgh för att göra en Modern Fana Hat som finns i Kirstin Spurklands "The knitting Man(ual)".


Kanten som viks in under resåren stickas i 2.75 så jag knatade iväg och köpte KnitPro:s strumpstickor. Stickar andäktigt. För att jag stickar. För att inte ta sönder stickorna. För att färgerna är så intensiva.

Tände eld i kökskaminen vid frukost utan att tänka på att det skulle bli solsken idag. Nu sitter jag med ytterdörren öppen, drabbad av värmeslag, och lyssnar på den helt galna fågelsången därute. Takdropp och snickarfritt. Bra dag.

5 kommentarer:

  1. Måste vara en underbar känsla att kunna sticka igen, förstår att du njuter...
    Fågelsång och solsken låter som något som ytterligare förstärker känslan...

    SvaraRadera
  2. En härlig dag, både vad de gäller väder och stickning.
    Må gott
    Eva

    SvaraRadera
  3. Låter alldeles underbart...

    SvaraRadera
  4. Låter verkligen underbart med kaminvärme och fågelsång. Och att stickningen ser fin-fin ut är ju inte fel det heller :-)

    Ha en lika bra vecka som denna dag varit.

    SvaraRadera
  5. Vet du..tjocka stickor frestar på armar och axlar. Tunna är bättre och rundstickor i alla lägen är också bra. Då har man arbetet i knät på ett annat sätt. Tips så du inte får ont igen.
    Härligt att du kan sticka igen.

    SvaraRadera