Italien är en favorit men jag hade inte tidigare varit på den här fina ön. Det kändes som att det var bra att komma långt hemifrån innan jobbet åter kallade, och man kan inte komma längre från mitt jobb än vulkanen Etna. (Fast efter vissa möten kanske det ändå inte är så långt ifrån om sanningen ska fram.)
Färgerna vid vulkanen var spännande. Kände igen dem från både Island och Teneriffa men de var liksom starkare här. Höjden 2920 meter över havet och en vrålande stark vind gjorde sitt till och jag fick känslan av verkligt äventyr. Undrar om jag kan hitta de färgerna i riktigt täta yllegarner? Skulle kunna bli intressanta detaljer i ett hem, stickade eller riktigt tjockt broderade kuddar kanske?
Vid resor har jag alltid med mig en stickning. Ännu har ingen surig steward ens sagt ett ord om mina rundstickor, ingen flygvärdinna heller. Det kan ju vara så att de tar för givet att en stickande snubbish är så oerhört galen att de inte vågar tilltala mig, eller så tänker de att jag lika gärna kunde sticka med k-pistar så oerhört mesig jag verkar vara?
Nuförtin vet jag att jag stickar mest på vägen till och från men nästan aldrig när jag är där. Där finns det så mycket annat att göra och se. När man reser till tempraturer mellan 35 och 40 blir det dessutom sällan särskilt bra att sticka, åtminstonde inte i ull. Svettiga nävar kan sticka arghårt och valka på en och samma gång. Resultatet blir inte enligt min önskan om jag nu inte skulle ha med mig lovikkas. Men denna gång hade jag en effektiv skuggbalkong med fin havsbris som gjorde att jag ändå kom att sticka på doktorns minnesväst. Och som bonus en provlapp i en fin smutsorange i samma garn, Heavens hand.
Inte många minskningar kvar innan jag ska göra det svåraste jag vet: montering och halsringning. Urk av nervositet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar