När jag nyligen fyllde år fick jag en helg i Paris i födelsedagspresent. Lyxigt, eller hur, och jag som inte ens fyllde jämnt. Resan var redan bokad alldeles strax inpå så det var bara att ta semester från det ena och fixa vikarie till det andra, packa väskan och dra iväg. Det regnade nästan hela tiden i Paris men det gjorde ingenting. Huvud, hjärta och själ fick en paus, magen fick mat och ögonen med. 
Franska garner låg långt ned på min prioriteringslista men jag hann med ett besök till La Droguerie. Där inne fick man inte fotografera så ni får lita på mig när jag berättar att de hade fina garner, väldigt många knappar och orimligt mycket pärlor. Orimligt!
Troligtvis höll jag redan då på att bli förkyld för jag köpte ingenting - rien - och butiken var knökfull med små fransyskor i varierande åldrar vilket gjorde att jag kände mig som en vacklande jätte. En konstig jätteman som försmäktade i butikens värme (det var 16 grader ute och många parisare bar dunjackor, inne i butiker klämde de i med elementen vilket gjorde att man fick bita ihop för att inte klä av sig helt).
Vet du, inte heller på Syfestivalen köpte jag något garn, trots att jag och mina vänner var där i nästan fem timmar. Internet möjliggör inköp från alla världens hörn hela tiden, och inget på mässan fångade mina ögon mer än som eventuella planer. Sedan slog viss snålhet till, om man vet att ett garn kostar tio kronor mindre nystanet både i butiken i kvarteret och på nätet känns det konstigt att inte gå dit istället för att trängas med väldigt många korta människor. Som tur var för utställarna har jag dock ingen koll på kostnader för broderi och lapptäckstyger vilket gjorde att jag fyllde ryggsäcken i alla fall. 
Nu ropar sängen på det här snorfyllda huvudet, så jag går och lägger mig med Åsa Wettres "Gamla svenska lapptäcken", en all time favorit. 
Så något garn ska jag inte införskaffa. Eller? 
